Vem kränkte vem i Kertjsundet?

Ukraine violated the conditions for the peaceful passage of ships through the Kerch Strait. Russia's actions during the incident in the Strait were legitimate

Stefan Lindgren

Folkrättsjurister är ett märkligt släkte. Det verkar som att alla konventioner och tjocka böcker när det kommer till kritan inte spelar den minsta roll.


Det är svårt att på västerländska hemsidor med inriktning på folkrätt finna en enda som inte anser att Ryssland begick brott mot folkrätten i Kertjsundet i december. Till och med bland ryska hemsidor är det svårt att hitta stöd för den officiella ryska linjen.
Har majoriteten rätt?

Incidenten timme för timme, enligt FSB

Söndagen den 25 november 2018 kl 07:10 Moskvatid korsade de ukrainska fartygen den ryska gränsen. Gränsvakterna försökte förhindra detta. Under händelsen riktade den ukrainska flottan sitt artilleri mot de ryska fartygen. Ryssarna varnade att de skulle betrakta användningen av vapen som en överträdelse av internationell rätt.
Från kl. 10:35 till 18:30 pressades de ukrainska fartygen söderut från sundet. Därefter försökte de ukrainska fartygen att bryta igenom blockaden och vägrade att uppfylla ryssarnas krav.

Klockan 20:42 informerade besättningen på det ryska fartyget "Izumrud" (Smaragd) de ukrainska fartygen om att de tänkte skjuta varningseld om de fortsatte att ignorera kraven. Tre minuter senare öppnade ryssarna varningseld.

Vid 20:55, efter en varning om att skjuta skarpt, började "Smaragd" att skjuta på de ukrainska fartygen.

Från 21:06 till 23:21 stoppades alla ukrainska fartyg och togs i beslag. Tre sårade avlägsnades från Berdjansk och fördes till hamnen i Kertj.

26 november kl 06:40 fördes de ukrainska fartygen i samma hamn. Den gripna besättningen, ukrainska säkerhetsmän, fördes till Moskva där de kommer att ställas inför rätta.


Oanmälda

Vad som hände var alltså att tre ukrainska fartyg närmade sig sundet oanmälda. Det finns en inarbetad ordning som innebär att fartyg som vill passera anmäler sig och vid behov underkastar sig inspektion.

Enligt den ryska sidan kom de ukrainska fartygen oanmälda, trots att de tidigare under året många gånger underkastat sig ordningen och föranmält passage.

Enligt den ukrainska sidan hade förhandsanmälan gjorts. Men även om så vore fallet hade de ukrainska fartygen varit skyldiga att vänta på rysk lots och följa den ryska gränsbevakningens anvisningar. Vilket man inte gjorde utan istället började företa vad ryssarna kallat ”farliga manövrer” framför sundet. Av allt att döma pågick detta under hela söndagen tills ryssarna sköt skarpt, sårade tre ukrainare och beslagtog fartygen. (Felaktiga uppgifter om att de tre fartygen "rammades" förekommer.)

Ingendera sidan bestrider rätten till fri passage genom Kertjsundet. Men den ukrainska sidan bestrider, dock endast i detta konkreta fall, kuststatens rätt att kräva förhandsanmälan liksom fastställa vissa regler för passagen.

Man hänvisar till begreppet "oskyldig passage" i 1982 års havsrättskonvention.
Men enligt konventionens artikel 19 måste ett antal kriterier vara uppfyllda för att tala om oskadlig genomfart:

"1. Passage är oskyldig så länge det inte skadar kuststatens fred, god ordning eller säkerhet. Sådan passage skall ske i enlighet med denna konvention och med andra internationella lagar.

2. Passage av ett främmande fartyg anses vara skadlig för kuststaternas frid, god ordning eller säkerhet, om den på territorialhavet deltar i någon av följande aktiviteter:

a) Eventuella hot eller användning av våld mot kuststatens suveränitet, territoriella integritet eller politiska oberoende eller på annat sätt som strider mot folkrätten enligt Förenta Nationernas stadga.

b) varje övning eller övning med vapen av något slag

c) En handling som syftar till att samla in information för att försämra försvaret eller säkerheten i kuststaten.

d) Varje form av propaganda som syftar till att påverka kuststatens försvar eller säkerhet,

e) Uppskjutning, landning eller ombordtagning av något luftfartyg

f) Isättning, landsättning eller ombordstigning av någon militär enhet

g) Lastning eller lossning av någon vara, valuta eller person som strider mot kustområdets tull-, skatte-, immigrations- eller sanitära lagar och förordningar

h) Allvarlig och allvarlig förorening som strider mot denna konvention.

(i) All fiskeverksamhet

j) Utförande av forskning eller undersökning

k) En handling som syftar till att störa kommunikationssystem eller andra anläggningar i kuststaten.

(l) Varje annan aktivitet som inte har direkt betydelse för passagen. "

Detta har både Ukraina och Ryssland skrivit på. Bl.a. det faktum att de ukrainska fartygen medförde vapenlast, inte bara avsedd för att användas av besättningen, strider mot reglerna för "oskyldig passage".

Båda stater gjorde för övrigt ett förbehåll när den tidigare konventionen om territorialhav antogs 1958, ett förbehåll som sa att "kuststaterna har rätt att fastställa procedurer för tillstånd till genomfart för utländska örlogsfartyg genom sina territorialvatten", ett förbehåll som styrker Rysslands position.


Dessutom gäller för Kertjsundet strängare regler än för "oskyldig passage". Se Mitja Grbec nedan.

Kertjsundet

Om Kertjsundet bör man veta följande. Det förbinder Svarta havet och Azovska sjön som uteslutande upptas av Ukrainas och Rysslands territorialvatten och däremellan vatten som enligt avtal ska delas upp med en gränslinje i framtida förhandlingar.
Sundet är 45 km långt och bara 3-5 km brett vid den smalaste punkten.



Det finns två vägar genom sundet. Stora fartyg går genom Kertj-Jenikalskij-kanalen som är en ränna i det naturliga sundet med åtta meters djup. De betalar för kuststatens tjänster i staden Kertjs hamn som tidigare hade intäkter på ca 80 miljoner dollar om året av detta. Men efter återföreningen av Krim med Ryssland har EU förbjudit sina medlemsstaters handelsflottor att betala någon avgift i Kertj.

Mindre fartyg kan använda vattenvägen som kallas "farvatery N 50" och "52" med 3 meters djup.

Efter Sovjetunionens upplösning 1991 delades Azovska sjön, som tidigare varit Sovjets ”inre vatten”, mellan Ryssland och Ukraina. 2003 slöts ett avtal mellan parterna om att Azovska sjön även fortsättningsvis skulle vara Rysslands och Ukrainas ”inre vatten”. En konflikt rörande gränsdragningen uppstod dock. Ukraina gjorde anspråk på ön Tuzla i sundet, men tvingades backa.

16 september 2016 väckte Ukraina talan vid Internationella domstolen i Haag (ICJ) rörande situationen i Kertj. Innehållet i talan är hemligt men bl.a. hävdar Ukraina att den i år öppnade Kertjbron som förbinder Krim med ryska fastlandet är olaglig.

2015 meddelade Ryssland att det införde ett auktoriseringskrav för fartyg som passerar genom Kertjsundet. 2017 meddelade transportministeriet att alla fartyg kunde nekas tillträde till Kertjsundet i samband med brobygget. Trafiken var helt avstängd 27-30 augusti 2017, liksom 11-13 oktober samma år.

Färdigställandet av Kertjbron innebär i sig fysiska restriktioner. (max. 31 meter bredd, 33 meter höjd och 8 meter djup), som Ukraina hävdar har skadat landet ekonomiskt.

2003 års samarbetsavtal
Genom ett samarbetsavtal 2003 förklarades Azovska sjön vara Rysslands och Ukrainas ”inre vatten”, som skulle delas upp med en statsgräns i särskilt avtal.Utländska handelsfartyg tillåts bara om de ska till eller från ukrainska eller ryska hamnar. Enligt paragraf 2:3 skulle utländska örlogsfartyg bara ha tillträde om de var inbjudna eller hade ärende till någon av parternas hamnar och om ”inbjudan eller tillståndet överenskommits med den andra parten”. Det vill säga Azovska sjön stängdes för Nato.

Avtalet stadgar rätt till passage men med en rad förbehåll som inte finns i folkrättens ”oskyldig passage” eller ”transitpassage”.

Troligen kommer Ukraina inte att få framgång med sin talan inför den medlingstribunal som instiftats under FN:s havsrättskonvention, helt enkelt av det skälet att konventionen inte täcker fallet Kertj, som gäller tillträdet till inre vatten. Återstår att falla tillbaka på internationell sedvanerätt och där är utgången mycket mer osäker. Faktiskt har Kiev försämrat sin position genom att säga upp 1997 års vänskapsavtal med Ryska federationen som stadgade ”fri transit” för Ukraina på ryskt territorium och vice versa.

Inre vatten

I en kommentar till det inträffade förklarade ryska UD.
”Azovska sjöns vatten är Rysslands och Ukrainas inre vatten, där endast ryska och ukrainska fartyg har frihet att navigera. Kertjsundet är inte och har aldrig varit en internationell vattenväg enligt andan i FN:s havsrätts-konvention (1982). Därför är eventuella påståenden om transiträtt eller oskyldig passage för utländska fartyg inte tillämpliga på sträckan.” (http://www.mid.ru/en/foreign_policy/news/-/asset_ publisher/cKNonkJE02Bw/content/id/3414549)
Man betonar alltså betydelsen av att Azovska sjön är inre vatten, medan Ukraina i sin talan vid FN:s medlingstribunalen troligen argumenterar för sin rätt till ”oskyldig passage”, vilket förutsätter att Azovska sjön är att betrakta som internationellt vatten.

Häri ligger nog konfliktens kärna, att Ukraina vill frånträda ingångna avtal för att vinna erkännande av Azovska sjön som internationellt vatten och därmed öppnas för Nato.

Mitja Grbec skriver i "Extension of Coastal State Jurisdiction in Enclosed and Semi-Enclosed Seas" (Routledge 2013) om Azovska sjön som ett specialfall.

"Azovska sjöns och Kertjsundets sui generis-status verkar bland annat vara perfekt i linje med det ofta citerade beslutet av ICJ (Internationella domstolen i Haag) och tidigare den centralamerikanska skiljedomstolen rörande Fonseca-vikens status. Det ska emellertid noteras att enligt 2003 års gemensamma uttalande 'örlogsfartyg under andra länders flagg kan gå in i Azovska sjön och passera Kertjsundet enbart efter inbjudan av Ukraina och Ryssland, överenskommen med den andra staten. Detta tycks i sin tur utesluta en sorts 'rätt till oskyldig passage' som finns i Fonsecaviken."

Kertjincidenten kan – oavsett Ukrainas rätt till fri passage - inte karakteriseras som ett ryskt folkrättsbrott. Varje stat som utsätts för ett intrång på sitt territorium har rätt att avvisa detta, om så är med vapenmakt (paragraf 51 i FN-stadgan om självförsvarsrätten).

Eftersom Ukraina hävdar att Krim är dess territorium följer att ena halvan av Kertjsundet skulle tillhöra dem. Men Ryssland kommer antagligen att hävda att de ukrainska fartygen oavsett detta kränkte ryskt vatten och det verkar sannolikt med tanke på de vilda manövrer som de ukrainska fartygen gjorde i sundet.

Vad gäller Rysslands rätt att upprätta regler för passagen och kräva förhandsanmälan för passage genom Kertjsundet måste den prövas mot internationell sedvanerätt, men där finns knappast några entydiga svar att hämta.

Det finns ingen grund att påstå att Ryssland generellt försökt stoppa ukrainska fartyg. I april till oktober passerade 772 ukrainska fartyg Kertjsundet (52 % av trafiken), och efter incidenten tycks trafiken snabbt ha normaliserats.

Enligt Dagens Nyheters Mikael Winearski är de ryska ”folkrättsbrotten” bara exempel på ett vidare fenomen, att Ryssland och Kina struntar i folkrätten. Han menar att Kina nonchalerar folkrätten när den avvisat ett utslag från Internationella domstolen i Haag (ICJ) om gränsdragning i Sydkinesiska sjön. Han bortser då från att Filippinerna, som hade uppmuntrats av USA att driva konflikten till Haag, senare har frånträtt sin ståndpunkt och numera vill lösa frågorna i förhandlingar med Kina.

Öppna eld

En intressant delfråga är huruvida den ryska kustbevakningen hade rätt att öppna eld. Där har bl.a. FiB-juristerna tidigare drivit linjen att Sverige har rätt att med tvångsmedel - bordning, eldgivning ända till sänkning av okända ubåtar - värja sina vatten.

Men den ryska gränsbevakningen tillerkänns alltså inte sådana tvångsmedel som man kräver för Sverige.

Det bekräftar bara regeln att när det gäller att angripa Ryssland är inga argument för krokiga. Även argument som skadar vår egen självbestämmanderätt kan användas och falskskyltas som en höjd garde mot vår mäktige granne.

Ursprunglig: https://www.nyhetsbanken.se/2019/02/dessa-markliga-folkrattsjurister.html?utm_source=yxnews&utm_medium=desktop

Шведский журналист Стефан Линдгрен заявил, что действия России во время инцидента в Керченском проливе были легитимными. Статья с детальным разбором произошедшего была опубликована в издании Nyhetsbanken.
Он подчеркнул, что на западных ресурсах, посвященных международному праву, трудно отыскать человека, который бы не считал виновным в случившемся Москву. По его мнению, это не так.

По данным ФСБ России, пишет Линдгрен, украинские суда подошли к Керченскому проливу без предупреждения и отказались следовать требованиям пограничников, что было нарушением закона.

Журналист также подчеркнул, что из-за провокаций российская стороны была вынуждена начать стрельбу на поражение и арестовать корабли.

Линдгрен также добавил, что Украина нарушила условия для мирного прохода судов через пролив. В частности, потому, что на борту был груз с оружием. При этом, согласно оговорке конвенции 1958 года о территориальных водах, принятой Россией и Украиной, прибрежные государства вправе устанавливать процедуру получения права прохода иностранных судов по своим территориальным водам.

Ранее сообщалось, что в Киеве оценили ущерб из-за инцидента в Керченском проливе.

Перевод: https://www.gazeta.ru/